Sista kvällen i Gradac...

Och jag är supetrött. I morgon åker vi till Sarajevo igen.

Sköldpaddorna

Jag känner som att jag befinner mig i en liten drömsk tillvaro här i Gradac. Som exempel så har vi i en liten trädgård utanför våran lägenhet, där växer det vindruvsrankor, fikonträd, granatäppleträd, päronträd och björnbärsbuskar. Och olivträd också ja, jag är lite lätt lyrisk när jag ser alla frukter som jag bara sett i kyldisken annars. Funderar på att plocka ett granatäpple någon morgon men de ser inte helt mogna ut än.

Inte nog med det, vi har även små husdjur ute i trädgården. Nämligen en stor familj med skölpaddor. Idag bevittnade vi ett sköldpaddsslagsmål som vi tror grundade sig i ett tringeldrama där två skölpaddor fjantade efter en hona. Sedan slogs de med skalen och bet varandra i bakbenen. Oväntat snabba var de små rackarna också, alltid trott att sköldpaddor var ganska långsamma djur, men de fick upp en imponerande hastighet där över gräsmattan.

Ikväll så gick vi och strosade lite i hamnen här i Gradac, som vi gör varje kväll. Längst bort vid hamnen på andra sidan vattnet satte ett litet 9-manna band upp sina instrument och drog igång en konsert med lite kroatiska kärlekssånger. Det var också lite av känslan av en surrealistisk verklighet när man stog där och kramades med sin älskade under stjärnorna som speglade sig i vattnet och lyssnade på den fina musiken.

Vi sprang en liten runda idag igen, jag hade tyvärr lite träningsvärk i vaderna, samt hade mummsat lite choklad innan så jag kände mig inte helt iform. Det regnade hela förmiddagen, men framåt tretiden så kom solen fram så då gick vi och la oss på stranden och sov lite. En liten rolig incident var när Dzermin fick för sig att någon kastade aprikoskärnor i huvuder på han och flög upp och spanande efter förövaren och passade på att spänna sig lite. Han fick aldrig tag i aprikoskärnkastaren dock.

Nu skall Dzermin tvätta av sin ansiktsmask och lära mig lite mera bosniska svordommar. Sov gott.

Gradac

Det senaste två  dagarna har mestadels bestått av sol och badande. Vi vaknar synkade kl 08.00 på morgonen och inleder dagen med en liten joggingrunda, idag var jag dock lite smålat och låg kvar och muffsade medan Dzermin sprang själv. Sedan äter vi lite frukost på balkongen och skuttar ner  till stranden. Solar, badar och solar lite omvartannat. Igår var vi och badade vid spökhotellen, grymt fint vatten där. Och idag invigde jag mitt liv som nudist och nakenbadade. Var roligare än vad man kunde tro, rumpan behövde lite färg.

Vi brukar ligga på stranden till 18.00 tiden, sen går vi upp och duschar och fixar frillorna och går ut och äter något. Kvällen består sen av att gå runt i Gradac, dricka goda fruktdrinkar och hångla lite under stjärnorna. Sen somnar vi gott i varandras armar vid tolvtiden. okej, det sista var lite lögn eftersom vi ligger som två döda vandrande pinnar i sängen. Den är otroligt knarrig,  så man får inte göra några vilda utfall i den. Men jag sover gott iallfall.

Har tre dagar kvar vid kusten, sen åker vi tillbaka till Sarajevo där vi har ca 2,5 veckor kvar av våran semester. Kan för övrigt rekommendera Kroatien som resmål, billigt, fint vatten och trevligt folk. Eftersom jag har en inföding med mig så har jag inte direkt konverserat med lokalbefolkningen men de ser trevliga ut. Dzermin sköter de mesta av pratet och ja slänger fram lite bosniska fraser vid behov. Har starka planer på att försöka lära mig lite bosniska så jag kan prata med min framtida mans släkt, men det är jäkla massa zzzjceee och jeezzeeeääää som jag absolut inte får till.

Nu skall vi sippra vidare på våra drinkar här.

Makarska

Nu är vi i Gradac, Kroatien. Började dagen med en liten joggtur. Jag flåsade som en full bäver medan Dzermin hade oväntat bra kondition. Vädret var lite småkasst på förmiddagen så vi åkte till en lite större ort i närheten, Makarska. Muffade runt i hamnen lite och fikade, återigen dessa kak-fikor innan maten.
Sedan åt vi lunch på ett ställe som jag misstänker hälsovårdsmyndigheterna hade stängt på stående fot. Men det var sjukt gott iallafall. Åt massa grillat kött som tanten grillade loss på parkeringsplatsen. Det var total paltkoma efteråt. När vi kom tillbaka till Gradac så hade vädret ordnat upp sig så vi badade lite. Jag mufflade loss i mina nya badskor. Jättefint och klart vatten.

Övergivna hotell

Här i Gradac så finns det, i utkanten, flera stycken helt övergivna och spökliknande hotell. Dessa har tydligen ägds av företag under kommunisttiden i Jugoslavien och används som semesterhotell för dess anställda, ungefär som ön Trälen i Göteborgs skärgård som var en semesterö för Volvos anställda om man inte minns fel. Om inte annat en bra sätt att hålla koll på vad en anställda fifflar runt med på semestern...

I vilket fall så är dessa hotell helt ödelagda nu, förmodligen är företagen konkade sedan länge. Jag försökte fråga Dzermin varför denna mark inte använts då det ändå är ett väldigt attraktivt läge. Förmodligen så är det för mycket juridiskt trassel med det hela. Misstänker dock att om 10-20 år när byggnadsplatserna vid kusten början ta slut så kommer Kroatien skita fullständigt i det, och sälja marken för hotellbyggen. Om ingen gör anspråk på det, så är det inte heller någon som kan protestera. Övergivna byggnader är tillsammans med obskyr öststatsarkitektur inklusive granathål ganska högt upp på listan över konstiga saker jag tycker om.

Dag 3 Bosnien-Kroatien

Vaknade lite för tidigt eftersom Dzermin inte riktigt har någon koll på tiden och håller på och fifflar runt och ställer om klockorna fram och tillbaka. Vi åt lite bröd till frukost som han köpte på en bageri i närheten. Det var så sjukt gott, kommer jag hem och ser ut som en liten frukostfralla så bli inte förvånade. Därefter blev vi upphämtade av Dzermins föräldrar och började bila emot Kroatiska kusten. Resan tog väl sammanlagt ca 6 timmar, men för mig var det spännande. Naturen var otroligt vacker när man kom en bit ifrån Sarajevo. Höga berg och djupa dalgångar med en flod som skimmrade lite grönt. Massvis av små bergsbyar och får som mufflade runt och åt gräs. Då insåg jag vad folk menade när de beskrev Bosnien som ett vackert och naturskönt land. Rent amatörmässigt skulle jag beskriva det som en blandning mellan österikiska alperna och italienska landsbygden, ja men säg Sydtyrol då. Min mamma hade älskat det. Vi åkte igenom Mostar som inte var direkt vackert bara ifrån genomfartsleden. Får återkomma med recension om jag stannar där på hemvägen. Vi stannade sedan vid något ställe strax utanför Mostar där det fanns en grotta och något litet hus där det en gång i tiden (inte så jättelängesen) hade bott någon form av muslimsk liten sekt, kan tänka mig att det var som munkar av något slag. Vi åt grillad rengbågsforell där, jag är tyvärr rätt rädd för fiskar, tycker det är galet läskiga djur. Visst, den var ju död men jag vill helst inte se ögonen på det jag äter. Dzermin var dock söt och pillade bort huvudet åt mig.

Vi fortsatte sen över Kroatiska gränsen och till Gradac där jag befinner mig nu. Hittade en jättemysigt rum med havutsikt och knarrig säng. Dzermin var rädd att jag skulle tycka standarden på rummet var för dåligt, men jag tycker den är helt perfekt. Då kan han oroa sig lite mer för lägenheten i Sarajevo istället. Här kommer vi nu stanna i en vecka. Blir vädret bra så misstänker jag att vi inte kommer göra så mycket annat än sola bada och äta.

Lite roliga saker och mindre kulturkrockar har självklart inträffat. Dels dessa jäkla huk-toaletter, dvs bara ett hål i marken, en slags golvbrunn. Skulle ge mig på en sådan idag då det inte fanns andra alternativ, tyckte det skvätte som sjutton, fick hålla mig i handfatet för att inte ramla, och dessutom var det jättesvårt att försöka slappna av och kissa samtidigt som man skulle huka sig.

En annan lite rolig sak var när Dzermins kusiners pappa skulle förhöra mig om mitt namn..först så sa jag “Susanne”...han tittade frågande på mig och jag upprepade mitt namn...”aaah Zuzzzanna” nickade båda han och kusinens flickvän i kör då, med bosnisk uttal såklart. Sedan frågade han mig om “family name?” och jag trodde han undrade om Susanne var ett namn som gick i familjen, inte helt orelevant då Dzermins föräldrar tidigare hade pratatat om hur namnet alltid gick i arv så jag sa kort och gott “No”, dock menade han att han ville veta vad jag hette i efternamn, Cervin va tydligen inte heller helt godtagbart. Antingen är man bosnier här, eller så är man inte det.

När vi åkte genom Bosnien fick jag utpekat för mig olika religioners kyrkogårdar, vilka byar som dominerades av vad osv. I Mostar fanns det en stort kors uppsatt på ett berg över staden, I mina ögon så var det något otroligt vackert, jag kände mig nästan lite gråtmild när jag såg det. Jag ser mig själv som troende och har blivit titulerad “svensk protestant” av Dzermins kusin, och för mig är och har alltid varit, korset en väldigt stark symbol. I mina ögon har också alltid katolicimen varit den vackraste religionen och jag blir hänförd av att gå in I katolska kyrkor och knäböja. I Bosnien känns dock inte religion som något vackert och svävande, utan den talar om vem du är och vad du står för politiskt. Därför kändes det fel att uttrycka någon som helst beundran inför de katolska kyrkor och kors jag såg längs vägen. Jag tror dock varken Dzermin (som inte är troende alls) eller hans föräldrar hade tagit illa upp, men så var det.

En sista sak innan jag stänger ner datorn och går och duschar, jag är otroligt tacksam över att få vara här med en person som min pojkvän, du är så otroligt värdefull för mig.

Sarajevo dag 1

Ankom till Sarajevos flygplats vid 15 tiden på lördagen och blev upphämtad av Dzermins föräldrar. Åkte direkt till lägenheten där vi skulle bo, i Dobrinja. Min lilla uppfattning av Sarajevo, som jag fått genom ihärdig bildgoogling, slogs ganska snabbt itu. Ungefär vartenda hus hade väggarna fulla med skotthål, granatmärken och lite halvt bortsprängda balkonger. Det var dock med en liten blandning av total fascination och förundran, jag har alltid haft en svaghet för den imaginära bilden av ett fattigt öststatsland. Magiskt, men tragiskt.

En liten mindre såkallad “släktchock” inträffade även senare hos Dzermins föräldrar. Det består av att en väldigt massa (egentligen behöver de inte ens vara så många till antalet, mer än två personer räknas inom kategorin) bosnisk släkt träffas och pratar mycket och fort (i mina öron) och man känner sig som ett allmänt litet ufo som inte förstår ett ord. Känner väl dock att jag börjar snappa upp ett och annat ord nu, så jag iallfall vet vilket håll konversationen går. Är det mycket “dobro,dobro” så är det iallfall inte slagsmål på gång.

Söndagen började jag med att sura i ett antal timmar, helt befogat tyckte jag då jag insåg att det inte fanns varmvatten i lägenheten i Dobrinja. 3,5 vecka utan vatten är lite för mycket för mig. Det löste sig dock senare på kvällen när en granne kom och fixade loss lite med ventilerna. Dagen och kvällen spenderade vi först hos Dzermins föräldrar. Det var varmt och kvavt ute och vi kämpade oss upp för de fem långa våningarna i deras hus för att inse att Dzermin hade lurat in mig i fel trappuppgång, var bara att traska ner och sen avverka 5 våningar till. Efter en liten fika (fika innan maten, jag vet, galet) så gick vi och åt lite local Cevapi. Mycket mycket godare än de små rackarna jag köper i frysdisken på Willys. Lite sallad och någon dressing till så hade jag kunnat kalla det för en fulländad måltid. Faktum med att det mesta jag ätit hittils i Bosnien har varit galet gott. Förrutom kakorna och alla sötsaker. Jag är egentligen en riktig söttand som älskar min lösgodispåse, vilken svensk gör inte det? Men just väldigt söta kakor och bakverk har jag lite småsvårt för.

Vi fortsatte sedan in till centrum av Sarajevo och gick runt och tittade lite, det var mera likt det Sarajevo som google hade erbjudit mig. Vi var dock där lite för kort tid, och jag var alldeles för trött för att kunna göra några riktiga reflektioner. Vi satt en stund på ett cafe och pratade lite med varandra. Det är en av de saker som är bäst med mig och min pojkvän, vi kan prata om allting med varandra.

Ser fram emot att komma tillbaka till Sarajevo om en vecka, vi har tänkt att testa deras nya bio, gå på en landskamp i fotboll och massor med mera. Det är egentligen ett ynnest att få uppleva ett land tillsammans med någon som kan visa en, som pratar språket. Och dessutom är det svårt att inte annat än tycka om landet där den jag älskar föddes.

9 dagar

Och jag och Dzermin småbråkar lite om vem som skall ta med handdukar. Nästa stopp efter Sarajevo verkar iallafall bli Gradac på Kroatiska kusten.

14 dagar kvar...

Nu är det bara 14 dagar kvar tills vi åker till Sarajevo och jag vet fortfarande inte exakt vart vi ska sen. Men först är det Kalmar/Öland nästa helg.

1.

Skriver ett inlägg för att testa så bloggen fungerar...